Apropå det där med att döda djur för päls...
som jag skrev i det tidigare inlägget.
Hur i hela friden kan man vilja ha ett dött djurs päls på kroppen och dessutom tycka att det är top notch?
Hur kan man som person tycka att det är okej att föda upp djur i burar för att sedan slakta dessa och slita av deras päls, så "fint folk" kan bära dessa på stan?
Alltså, jag blir så fruktansvärd arg och ledsen över ett sådant beteende, så jag vet inte vad.
Är det så kallt i Sverige, kanske speciellt Stockholm om vintrarna så man måste ha en päls på sig, för att inte dö?
Är det så kallt på stadens uteställen att man behöver ha en stor pälsmössa på huvudet?
Jag tror inte dessa personer förstår hur dumma de ser ut. Det är inte snyggt. Det är fult. Så inihelvete fult också.
Djur ska alltså få leva i skräck, för att vissa personer ska ha pälsen som en statuspryl?
Nej jag måste sluta skriva, för jag blir bara mer och mer irriterad.
Hur i hela friden kan man vilja ha ett dött djurs päls på kroppen och dessutom tycka att det är top notch?
Hur kan man som person tycka att det är okej att föda upp djur i burar för att sedan slakta dessa och slita av deras päls, så "fint folk" kan bära dessa på stan?
Alltså, jag blir så fruktansvärd arg och ledsen över ett sådant beteende, så jag vet inte vad.
Är det så kallt i Sverige, kanske speciellt Stockholm om vintrarna så man måste ha en päls på sig, för att inte dö?
Är det så kallt på stadens uteställen att man behöver ha en stor pälsmössa på huvudet?
Jag tror inte dessa personer förstår hur dumma de ser ut. Det är inte snyggt. Det är fult. Så inihelvete fult också.
Djur ska alltså få leva i skräck, för att vissa personer ska ha pälsen som en statuspryl?
Nej jag måste sluta skriva, för jag blir bara mer och mer irriterad.
Ge mig aldrig ett liv i en medeltidsby!
1. Det regnar.
2. Det är söndag.
3. Jag har dödstråkigt.
Kära blogg.
Idag tittade jag på Mio min Mio när jag dinerade min frukost. Frukosten var väldigt god.
Det är nu det slår mig. Eller det är flera saker som slår mig.
Det som slog mig först var det att jag nu förstår varför mina föräldrar inte köpt Mio min Mio tidigare.
1. Den är ganska dåligt inspelad. Kanske väldigt dåligt inspelad.
2. Den är dubbad.
3. Dilmen har konstiga miljöer som inte alls övernsstämmer med Astrid Lindgrens tidigare filmer.
4. Dessutom måste den vara inspelad ungefär i samma tid som Star wars, för det känns lite som att titta på en barnversion av just Star wars.
5. Den är ganska otäck.
Det är nu jag ska komma fram till vad egentligen mitt blogginlägg ska handla om.
Varför man alltid kommer till ett medeltidsland när man kommer till en annan värld i sagor, kanske speciellt Astrid Lindgrens sagor.
Vem vill tillbaka till utedass, fula kläder, hemska lerpölar och löss? Tror de att dessa världar skulle vara romantiska? Lägereldar och närhet? Då ska jag informera er om att man behövde lägereldarna för att hålla alla äckliga djur borta. För att klara den kalla natten och för att hålla sig torr. Och närheten, hur kul och mysigt är det att bo tolv personer i ett hus? Hallå, vart tog egentiden vägen?
Det här med utedass då? Inte nog med att det faktiskt ÄR ett äckligt utedass, så ska man nu skita ihop på gemensamma dass med säkert fem hål i. För det är ju jättekul!
Varför inte komma till en härlig värld utan löss och utedass? Varför det finns utedass idag är inte för att människor vill leva som på medeltiden, alltså enkelt, utan att de är för snåla för att dra in avlopp.
Det kan väl inte finnas någon som vill traska omkring i några hemska säckliknande tröjor med ett rep runt midjan? Med tillhörande skor gjorda av två läderbitar och lite rep?
Inte nog med att man ska traska runt i leran med skor av läder och rep, nej då ska man slåss med soldater och drakar med en liten träpåk! Riskera att bli ihjälspetsad av ett svärd och ligga och ruttna i de stinkande lerpölarna.
Vart är det romantiska i detta? Här finns inga kärleksstunder vid lägerelden med mysiga toner från en egentäljd flöjt, jag antar att inga gitarrer fanns vid denna tid, i alla fall inte hos allmogen. Utan istället ska man behöva offra sitt liv, för att äntligen få ro i detta gudsförgätna land. Dessutom blir man ju alltid en del av allmogen. Aldrig en rik adelsman med ett femtiotal betjänter som lever fridfullt på sitt slott medan andra sköter dödandet. Nej, ut och slåss i leran och de enda vapen du har är din flöjt och träpåk!
Slutsatsen är kanske den att barn ska vara rädda för döden. Dör man kommer man få löss, bajsa på ett gemensamt utedass, frysa ihjäl, gå runt i fula kläder, lukta äckligt, aldrig mer kunna bada, äta konstig mat, äta ur smutsiga tallrikar, döda djur för att bära deras päls för att inte frysa ihjäl om vintrarna, behöva åka på dåliga skidor med bara en stav, gå igenom döda skogar, träffa på fåglar som egentligen är barn, döda soldater när man är nio år....
2. Det är söndag.
3. Jag har dödstråkigt.
Kära blogg.
Idag tittade jag på Mio min Mio när jag dinerade min frukost. Frukosten var väldigt god.
Det är nu det slår mig. Eller det är flera saker som slår mig.
Det som slog mig först var det att jag nu förstår varför mina föräldrar inte köpt Mio min Mio tidigare.
1. Den är ganska dåligt inspelad. Kanske väldigt dåligt inspelad.
2. Den är dubbad.
3. Dilmen har konstiga miljöer som inte alls övernsstämmer med Astrid Lindgrens tidigare filmer.
4. Dessutom måste den vara inspelad ungefär i samma tid som Star wars, för det känns lite som att titta på en barnversion av just Star wars.
5. Den är ganska otäck.
Det är nu jag ska komma fram till vad egentligen mitt blogginlägg ska handla om.
Varför man alltid kommer till ett medeltidsland när man kommer till en annan värld i sagor, kanske speciellt Astrid Lindgrens sagor.
Vem vill tillbaka till utedass, fula kläder, hemska lerpölar och löss? Tror de att dessa världar skulle vara romantiska? Lägereldar och närhet? Då ska jag informera er om att man behövde lägereldarna för att hålla alla äckliga djur borta. För att klara den kalla natten och för att hålla sig torr. Och närheten, hur kul och mysigt är det att bo tolv personer i ett hus? Hallå, vart tog egentiden vägen?
Det här med utedass då? Inte nog med att det faktiskt ÄR ett äckligt utedass, så ska man nu skita ihop på gemensamma dass med säkert fem hål i. För det är ju jättekul!
Varför inte komma till en härlig värld utan löss och utedass? Varför det finns utedass idag är inte för att människor vill leva som på medeltiden, alltså enkelt, utan att de är för snåla för att dra in avlopp.
Det kan väl inte finnas någon som vill traska omkring i några hemska säckliknande tröjor med ett rep runt midjan? Med tillhörande skor gjorda av två läderbitar och lite rep?
Inte nog med att man ska traska runt i leran med skor av läder och rep, nej då ska man slåss med soldater och drakar med en liten träpåk! Riskera att bli ihjälspetsad av ett svärd och ligga och ruttna i de stinkande lerpölarna.
Vart är det romantiska i detta? Här finns inga kärleksstunder vid lägerelden med mysiga toner från en egentäljd flöjt, jag antar att inga gitarrer fanns vid denna tid, i alla fall inte hos allmogen. Utan istället ska man behöva offra sitt liv, för att äntligen få ro i detta gudsförgätna land. Dessutom blir man ju alltid en del av allmogen. Aldrig en rik adelsman med ett femtiotal betjänter som lever fridfullt på sitt slott medan andra sköter dödandet. Nej, ut och slåss i leran och de enda vapen du har är din flöjt och träpåk!
Slutsatsen är kanske den att barn ska vara rädda för döden. Dör man kommer man få löss, bajsa på ett gemensamt utedass, frysa ihjäl, gå runt i fula kläder, lukta äckligt, aldrig mer kunna bada, äta konstig mat, äta ur smutsiga tallrikar, döda djur för att bära deras päls för att inte frysa ihjäl om vintrarna, behöva åka på dåliga skidor med bara en stav, gå igenom döda skogar, träffa på fåglar som egentligen är barn, döda soldater när man är nio år....
Är jag född med fel hårfärg?
http://www.aftonbladet.se/wendela/article7512142.ab
Haha, är det ett skämt?
Är det en sommarpraktikant som skrivit en artikel om något den hört på ansiktsboken?
Eller är det så att jag är född med fel hårfärg?
Haha, är det ett skämt?
Är det en sommarpraktikant som skrivit en artikel om något den hört på ansiktsboken?
Eller är det så att jag är född med fel hårfärg?
MÅNDAG: Projekt flyttstädning
Kära blogg idag har jag hjälpt till att flyttstäda. Detta resulterade i många goda saker, dock även i en mycket hemsk sak. Jag klämde mitt pekfinger i bildörren. Det gjorde något helvetiskt ont. Det gör något helvetiskt ont. Jag har ett blåmärke på undersidan och nageln är öm. Det kan jag i och för sig ha överseende med i och med att en 20kilos dörr mosade till ETT stackars litet finger. Tänk om min nagel ploppar av? Då gråter jag. Fast å andra sidan vore det häftigt och se hur det egentligen blir. Ramlar den bara bort och så man inte har någon nagel? Eller väntar den med att ramla bort tills det kommit en ny under den gamla? Jag tror i och för sig att jag inte vill veta det. Så jag behåller mitt rosa nagellack på och försöker förtränga att jag kämt fingret. Nog pratat om mitt finger.
Förresten, allt detta om fingrar fick mig att tänka på fingerkex. Jag tror att fingerkex är bland det godaste kexen som finns.
Det positiva med flyttstädning är att man hittar en samma saker som man får! Nu pratar jag inte om vad som helst utan jag pratar om ett Playstation(!) med en massa spel! Detta betyder att jag ska kolla ifall det går att köra singstar med detta. Tror detta kan bli galet bra. Jag måste dock köpa en ny kontroll, men det är nog inte så dyrt, hoppas jag!
Jag fick mer saker. Massa böcker. Massa chick-lit böcker. Böcker som jag älskar att söva mig med innan sovtajm.
Ett konstaterande under dagen är att jag inte är någon direkt höjdare på att putsa fönster. Sådär intressant fakta.
GOOOODBYE!
Förresten, allt detta om fingrar fick mig att tänka på fingerkex. Jag tror att fingerkex är bland det godaste kexen som finns.
Det positiva med flyttstädning är att man hittar en samma saker som man får! Nu pratar jag inte om vad som helst utan jag pratar om ett Playstation(!) med en massa spel! Detta betyder att jag ska kolla ifall det går att köra singstar med detta. Tror detta kan bli galet bra. Jag måste dock köpa en ny kontroll, men det är nog inte så dyrt, hoppas jag!
Jag fick mer saker. Massa böcker. Massa chick-lit böcker. Böcker som jag älskar att söva mig med innan sovtajm.
Ett konstaterande under dagen är att jag inte är någon direkt höjdare på att putsa fönster. Sådär intressant fakta.
GOOOODBYE!
LÖRDAG: Road trip till Kalmar och upphittat, hemsk VHS
Resultatet av road tripen till Kalmar blev: 4 levande djur, 10 road kills, regn och cirka åtta timmars träsmak i rumpan.
Nu låter detta resultat ganska tråkigt, men icke! Jag och Sara hade jätteroligt och allt gick väldigt planerat!
Sara, min barndomskompis, ska överge slätta för ett liv i Kalmar. Hon ska plugga där. Turism!
som sagt gick allt väldigt bra. Det var god bilfika, fina lokaler, mysig stad och det bästa av allt kanske. Hon fick ett boende! Ett mycket fint sådant. Det kommer säkerligen bli grymt!
Väl hemma från denna långa dag bjöd jag på trerätters och så tittade vi på Fucking Åmål.
Är inte det typ världens bästa film? Jag verkligen ÄLSKAR sättet de försöker prata på och då menar jag verkligen försöker. "Så vi får utegångsförbud för att jag råkade ha på mig inga byxor?" Bra mening.
Å andra sidan är den filmen tragisk. Dålig musik och hemskt fula kläder, jag tror personligen att alla modemissar tillkom 1998. 1998 är ett tragiskt år.
Dessutom hittade jag en gammal inspelning från min slutcabaré i min Drama&Musikklass och en musikuppvisning ifrån nian. Jag tror även att våren 2005 var en tragisk tid, dock skrattar jag så jag gråter. Jag vet dessutom inte om jag kan med att visa upp dessa för någon person som inte var med i de helvetiska produktionerna. Speciellt inte musikuppvisningen och verkligen inte för någon sång/musikkunnig person. Jag förstår inte heller hur min musiklärare kunde ställa oss på scenen med mikrofoner och instrument. Jag tror inte någon kunde sjunga, speciellt inte i de tonarterna vi skulle framföra våra, för övrigt idiotiska låtar. För det var just låtAR. Okej om man nu var tvungen att sjunga EN låt för att få betyg, men att ställa sig upp igen och kanske igen är horribelt, speciellt för åhörarna.
Cabarén var också ett skämt. Det räcker med att berätta hur jag såg ut så förstår ni. Storblommig 70-tals klänning, midjekort blå/lila kavajtröja, hatt med blommor på och benvärmare som dessutom var i olika höjd. Herrejösses. Ni förstår mig? Detta VHS-band borde gömmas och inte hittas.
TJAO!
Nu låter detta resultat ganska tråkigt, men icke! Jag och Sara hade jätteroligt och allt gick väldigt planerat!
Sara, min barndomskompis, ska överge slätta för ett liv i Kalmar. Hon ska plugga där. Turism!
som sagt gick allt väldigt bra. Det var god bilfika, fina lokaler, mysig stad och det bästa av allt kanske. Hon fick ett boende! Ett mycket fint sådant. Det kommer säkerligen bli grymt!
Väl hemma från denna långa dag bjöd jag på trerätters och så tittade vi på Fucking Åmål.
Är inte det typ världens bästa film? Jag verkligen ÄLSKAR sättet de försöker prata på och då menar jag verkligen försöker. "Så vi får utegångsförbud för att jag råkade ha på mig inga byxor?" Bra mening.
Å andra sidan är den filmen tragisk. Dålig musik och hemskt fula kläder, jag tror personligen att alla modemissar tillkom 1998. 1998 är ett tragiskt år.
Dessutom hittade jag en gammal inspelning från min slutcabaré i min Drama&Musikklass och en musikuppvisning ifrån nian. Jag tror även att våren 2005 var en tragisk tid, dock skrattar jag så jag gråter. Jag vet dessutom inte om jag kan med att visa upp dessa för någon person som inte var med i de helvetiska produktionerna. Speciellt inte musikuppvisningen och verkligen inte för någon sång/musikkunnig person. Jag förstår inte heller hur min musiklärare kunde ställa oss på scenen med mikrofoner och instrument. Jag tror inte någon kunde sjunga, speciellt inte i de tonarterna vi skulle framföra våra, för övrigt idiotiska låtar. För det var just låtAR. Okej om man nu var tvungen att sjunga EN låt för att få betyg, men att ställa sig upp igen och kanske igen är horribelt, speciellt för åhörarna.
Cabarén var också ett skämt. Det räcker med att berätta hur jag såg ut så förstår ni. Storblommig 70-tals klänning, midjekort blå/lila kavajtröja, hatt med blommor på och benvärmare som dessutom var i olika höjd. Herrejösses. Ni förstår mig? Detta VHS-band borde gömmas och inte hittas.
TJAO!
Göteborg en solig, härlig afton!
Spontanitet. Jag älskar det. Amanda, du är en pärla.
Två tjejer pratar i över en timme om hur dagen skulle spenderas. En timme innan det billiga tåget avgick kom vi på att vi skulle åka till Göteborg. Vilken underbar dag det blev!
Vi statt länge på en italiensk restaurang, som för övrigt hade världens bittraste servitris, och bara pratade tills vi mötte upp en kompis till Amanda. Det slutade med att vi gick till ett fransk fik på Vallgatan. Världens mysigaste café, för att verkligen ta i rejält, men det var väldigt mysigt. Fransk musik och trevliga samtalsämnen en varm sommarkväll, kan det bli bättre? Knappast!
Förvånad blev jag också när jag fick notan. Vad billigt det var ändå. Det är också väldigt trevligt med billiga fik, eller billiga och billiga - mindre kostsamma!
Nu sitter jag här och lyssnar på min franska spellista och bara göttar mig.
Inlägget blev väl sådär inspirerande kan jag medge, men ikväll är astrid trött.
Bon nuit mes amis!
(Godnatt mina vänner, så slipper ni googla på det!)
Två tjejer pratar i över en timme om hur dagen skulle spenderas. En timme innan det billiga tåget avgick kom vi på att vi skulle åka till Göteborg. Vilken underbar dag det blev!
Vi statt länge på en italiensk restaurang, som för övrigt hade världens bittraste servitris, och bara pratade tills vi mötte upp en kompis till Amanda. Det slutade med att vi gick till ett fransk fik på Vallgatan. Världens mysigaste café, för att verkligen ta i rejält, men det var väldigt mysigt. Fransk musik och trevliga samtalsämnen en varm sommarkväll, kan det bli bättre? Knappast!
Förvånad blev jag också när jag fick notan. Vad billigt det var ändå. Det är också väldigt trevligt med billiga fik, eller billiga och billiga - mindre kostsamma!
Nu sitter jag här och lyssnar på min franska spellista och bara göttar mig.
Inlägget blev väl sådär inspirerande kan jag medge, men ikväll är astrid trött.
Bon nuit mes amis!
(Godnatt mina vänner, så slipper ni googla på det!)
Skor är till för att köpas!
En sak jag råkade glömma i mitt förra inlägg var att jag besökte en skobutik igår. Nu ljög jag. Jag undvek att nämna det. Nu känner jag helt konkret att jag måste börja inse att jag handlar alldeles för många skor alldeles för ofta.
Jag vet inte vad det är med mig och skor. Vi dras liksom till varandra.
Eller så är det så att jag kompenserar negativa saker i mitt liv med dem, fast då vore jag död av all depression...
Kanske är det så att jag älskar känslan av att de sitter så fint på mina fötter?
Kanske att jag känner att de pratar med mig: "Köp oss, visst är vi underbara? Vi sitter ju så skönt på din fot! Vi ger inga skavsår. Se bara vilket härligt tyg vi är gjorda av och se mönstret, detaljerna....".
Sedan inbillar jag mig saker angående mina skoköp. Jag tittar ofta på rea och erbjudanden. Som igår pröjsade jag 424 kronor för två par Vagabondskor som skulle ha kostat 844kronor. Det är ju ett kap! Hallå? Då måste jag ju köpa båda!
Nu när jag räknar på skoköpen denna sommar, kommer jag fram till att jag köpt skor för etttusenetthundratjugotvå kronor. (Det ser inte alls lika hemskt ut om man skriver det med bokstäver och inte siffror!)
Fast jag kommer ju använda dom och jag älskar att bära skor som är snygga och sköna!
Så låter det alltid, därför är det konstigt att jag har skor jag aldrig använt...ÄN! Jag måste ha rätt tillfälle att kunna bära dem bara.
Nu när jag tänker efter borde jag inte alls ha dåligt samvete över att köpa skor, som mitt konto egentligen inte har råd till. För några år sedan köpte jag skor på Skopunkten, för jag tyckte de var billiga. Vilka missar jag gjort där! I stort sett alla skor jag köpt där har fått åkt i en svart sopsäck just för att de gör alldeles för ont att bära dem. De klämmer och ger såriga tår och fötter! Då är det ju mycket, MYCKET bättre att jag handlar skor som är sköna, men kanske kostar en aning mer, eller två aningar mer.
Så, skor är till för att köpas och jag är inte sen att öppna plånboken för alla skönheter!
Jag vet inte vad det är med mig och skor. Vi dras liksom till varandra.
Eller så är det så att jag kompenserar negativa saker i mitt liv med dem, fast då vore jag död av all depression...
Kanske är det så att jag älskar känslan av att de sitter så fint på mina fötter?
Kanske att jag känner att de pratar med mig: "Köp oss, visst är vi underbara? Vi sitter ju så skönt på din fot! Vi ger inga skavsår. Se bara vilket härligt tyg vi är gjorda av och se mönstret, detaljerna....".
Sedan inbillar jag mig saker angående mina skoköp. Jag tittar ofta på rea och erbjudanden. Som igår pröjsade jag 424 kronor för två par Vagabondskor som skulle ha kostat 844kronor. Det är ju ett kap! Hallå? Då måste jag ju köpa båda!
Nu när jag räknar på skoköpen denna sommar, kommer jag fram till att jag köpt skor för etttusenetthundratjugotvå kronor. (Det ser inte alls lika hemskt ut om man skriver det med bokstäver och inte siffror!)
Fast jag kommer ju använda dom och jag älskar att bära skor som är snygga och sköna!
Så låter det alltid, därför är det konstigt att jag har skor jag aldrig använt...ÄN! Jag måste ha rätt tillfälle att kunna bära dem bara.
Nu när jag tänker efter borde jag inte alls ha dåligt samvete över att köpa skor, som mitt konto egentligen inte har råd till. För några år sedan köpte jag skor på Skopunkten, för jag tyckte de var billiga. Vilka missar jag gjort där! I stort sett alla skor jag köpt där har fått åkt i en svart sopsäck just för att de gör alldeles för ont att bära dem. De klämmer och ger såriga tår och fötter! Då är det ju mycket, MYCKET bättre att jag handlar skor som är sköna, men kanske kostar en aning mer, eller två aningar mer.
Så, skor är till för att köpas och jag är inte sen att öppna plånboken för alla skönheter!
Min gårdag i ett blogginlägg.
Gårdagen bjöd på mer saker än vad min kropp orkade!
Att gå upp klockan 07,24 är för många lätt som en plätt.
Inte för mig. Min kropp är som en förslappad, gammal gurka och mina ögon går knappt att få upp.
Som ni nu kanske förstår är jag och min kropp en kvällsmänniska som hatar tidiga mornar.
Trots detta, envis som jag är, plockade jag och min pappa 20 liter jordgubbar, krafsade fram 7,5kg potatis på lite mer än en timme. Efter detta åkte vi hem och då gav jag mig fan på att inte somna på soffan. Utan istället fick jag med pappa på en promenad på Faledreven. Vi gick till Ruskela källa och tillbaka. Detta gjorde även 234574 miljoner flugor och andra diverse irriterande småkryp. Snarare så flög de mer än de gick, faktiskt.
Sedan åkte jag och mina föräldrar till min mormor och fikade på hennes mysiga altan.
Jag tog en massa bilder med min mobil igår, men när jag skulle lägga över dem till datorn upptäckte jag något fasansfullt! Någon har pajat kabeln, så några bilder blir det inte.. inte än i alla fall!
Att gå upp klockan 07,24 är för många lätt som en plätt.
Inte för mig. Min kropp är som en förslappad, gammal gurka och mina ögon går knappt att få upp.
Som ni nu kanske förstår är jag och min kropp en kvällsmänniska som hatar tidiga mornar.
Trots detta, envis som jag är, plockade jag och min pappa 20 liter jordgubbar, krafsade fram 7,5kg potatis på lite mer än en timme. Efter detta åkte vi hem och då gav jag mig fan på att inte somna på soffan. Utan istället fick jag med pappa på en promenad på Faledreven. Vi gick till Ruskela källa och tillbaka. Detta gjorde även 234574 miljoner flugor och andra diverse irriterande småkryp. Snarare så flög de mer än de gick, faktiskt.
Sedan åkte jag och mina föräldrar till min mormor och fikade på hennes mysiga altan.
Jag tog en massa bilder med min mobil igår, men när jag skulle lägga över dem till datorn upptäckte jag något fasansfullt! Någon har pajat kabeln, så några bilder blir det inte.. inte än i alla fall!
Impulsivitet!
Jag tror impulsivitet är mitt mellannamn.
Jag tror impulsivitet är min familjs efternamn.
Klockan 15 idag säger mamma "Ska vi åka till IKEA?"
Jag hakade självklart på, då jag låg på kökssoffan och i stort sett hade tappat hoppet om att dagen skulle bli händelserik.
Jag var självklart inte iordning, så på en timme hade jag duschat och piffat till mig.
Alltså åker familjen Impulsiv till IKEA strax efter fyra. Då är det alltså endast två timmar kvar till stängning. Vi anände när det var 45min kvar till stängning. Fast tidsoptimister som vi även är var vi inte alls oroliga över tiden. Hallå, 45 min? Det är ju lång tid!
Och ja det var det. Vi dämpade vår optimism genom att skippa övervåningen utan gick direkt på småplocken på undervåningen. Där köpte vi bland annat alldeles för många handdukar. Vet ni att det finns ett tiodal delar i butiken där det finns högvis med handdukar för 15 kronor styck? Vi köpte si så där tolv handdukar i orange och svart. Inte vardera utan tillsammans. Nu i skrivandes stund kan man ju egentligen undra hur bra tillverkningssätt dessa handdukar är tillverkade på. Men lovar mig själv nu att använda dessa flitigt tills de endast är trasor.
Efter IKEA kurrade våra magar högre än krigslarmet, så en snabb visit inne på Coop blev det. (Eftersom Donken vid A6 är skitigare än en svinstia. Vad är det man brukar säga? Jo, skitiga toaletter, skitigt kök!)
En korg och många hungriga magar senare stod vi i kassan och plockade upp varor efter varor. Man ska aldrig handla mat på fastande mage. Gör man detta, ska man i alla fall inte använda korg utan en vagn, då jag nu är snedvriden i ryggen av tung last.
Vi gjorde ett stopp vid Baskarp där vi i sanden satt på filtar och mumsade i oss tunnbrödsrullar och kakor!
astrid
Jag tror impulsivitet är min familjs efternamn.
Klockan 15 idag säger mamma "Ska vi åka till IKEA?"
Jag hakade självklart på, då jag låg på kökssoffan och i stort sett hade tappat hoppet om att dagen skulle bli händelserik.
Jag var självklart inte iordning, så på en timme hade jag duschat och piffat till mig.
Alltså åker familjen Impulsiv till IKEA strax efter fyra. Då är det alltså endast två timmar kvar till stängning. Vi anände när det var 45min kvar till stängning. Fast tidsoptimister som vi även är var vi inte alls oroliga över tiden. Hallå, 45 min? Det är ju lång tid!
Och ja det var det. Vi dämpade vår optimism genom att skippa övervåningen utan gick direkt på småplocken på undervåningen. Där köpte vi bland annat alldeles för många handdukar. Vet ni att det finns ett tiodal delar i butiken där det finns högvis med handdukar för 15 kronor styck? Vi köpte si så där tolv handdukar i orange och svart. Inte vardera utan tillsammans. Nu i skrivandes stund kan man ju egentligen undra hur bra tillverkningssätt dessa handdukar är tillverkade på. Men lovar mig själv nu att använda dessa flitigt tills de endast är trasor.
Efter IKEA kurrade våra magar högre än krigslarmet, så en snabb visit inne på Coop blev det. (Eftersom Donken vid A6 är skitigare än en svinstia. Vad är det man brukar säga? Jo, skitiga toaletter, skitigt kök!)
En korg och många hungriga magar senare stod vi i kassan och plockade upp varor efter varor. Man ska aldrig handla mat på fastande mage. Gör man detta, ska man i alla fall inte använda korg utan en vagn, då jag nu är snedvriden i ryggen av tung last.
Vi gjorde ett stopp vid Baskarp där vi i sanden satt på filtar och mumsade i oss tunnbrödsrullar och kakor!
astrid
Kapitel 2
Det var en gång en blogg som somnade av tristess.
Den sov och sov och sov. Inget kunde få den att bli väckt.
Tills den en dag började vrida på sig i sin sömn. Den hörde nämligen en röst.
Det var en flicka som ville höra sagor, för hon tyckte att bloggen innehöll roliga berättelser.
En komplimang, fast att det bara var från en person som bloggen blev väckt av.
Bloggen började vakna till liv i drömmen och nu i natt vaknade den till.
Lagom till att gå och lägga sig för att få nattsömn.
Sidan är vänd.
Kapitel 2 ska skrivas.
Kapitel 1 får vara kvar som minne.
Det enda som skiljer på kapitlena är att författaren bakom den förut trötta bloggen har blivit äldre, klokare och förhoppningsvis lite snyggare.
Vi syns imorgon/idag!
Den sov och sov och sov. Inget kunde få den att bli väckt.
Tills den en dag började vrida på sig i sin sömn. Den hörde nämligen en röst.
Det var en flicka som ville höra sagor, för hon tyckte att bloggen innehöll roliga berättelser.
En komplimang, fast att det bara var från en person som bloggen blev väckt av.
Bloggen började vakna till liv i drömmen och nu i natt vaknade den till.
Lagom till att gå och lägga sig för att få nattsömn.
Sidan är vänd.
Kapitel 2 ska skrivas.
Kapitel 1 får vara kvar som minne.
Det enda som skiljer på kapitlena är att författaren bakom den förut trötta bloggen har blivit äldre, klokare och förhoppningsvis lite snyggare.
Vi syns imorgon/idag!
ÄNTLIGEN FREDAG!
Idag steg jag upp ur sängen alldeles för tidigt. FEM I ÅTTA. Det ser tidigare ut om man skriver det som det står på min väckarklocka, så jag skriver det också - 07:55.
Det var dags för pilates på Nautilus och när Sara kom och hämtade mig väste jag fram:
- Vems idé var det här?
- DIN!
- Huh! Tur att du kör, då kan jag sova.
- Helvete heller.
Vi anlände till Nautilus klockan 08:50. (även här är ser det tidigare ut med väckarklockssiffror) Jag tittade runt lite och såg inte Märtha. Då tänkte jag "HA! Hon ligger säkert hemma och sover!" Då skuttar Märtha fram och säger att hon GÅTT dit, kört "Warm up" på träningscykel och påbörjat styrketräning. För att fastställa vad "Warm up" är, så är bara det uppvärmande och jobbigt.
Passet började och det gick bra. Kämpade på utan vila, så jag kände mig duktig. Mitt under passet tittar jag bort mot Sara, som jag gjort 100 gånger tidigare under passet, som sitter och gäspar stort. Detta smittar av sig till mig. Märtha spurtade på som vanligt och hon är nu klassad som sportfåne i mina ögon.
Under avklopplingen i slutet höll nog alla på att somna.
Att träna tidiga mornar är egentligen inte så dumt, för de bjuder nämligen på frukost då. Det är ju super! Så efter pilatesen slog vi oss ner vid deras fotöljer och mumsade i oss macka och te. Så där satt vi och flabbade i 43 minuter.
När jag kom hem tänkte jag "nej nu får jag fan inte somna på soffan!" , så jag hämtade Ronja och började jula till vår veranda med grangirlanger ocg ljusslingor. Det blev skitsnyggt! Efter denna pärs fick jag gå in och trycka i mig en tallrik pasta carina, som jag gjorde alldeles själv igår.
Efter den ganska stora tallriken med Pasta Carina strök jag gardiner och satte upp i vardagsrummet.
Så nu har jag varit så pass duktig att jag inte behöver lyfta ett finger fram till jul.
Nu dödar pappa mig med Radio Falköping, kanalen som endast spelar dansband, så kom hit och hjälp mih härifrån!
PÖSS!
Dagen då jag var sjuk och såg adventskalendern.
Underbart! Jag är sjuk. Jag hatar verkligen att vara sjuk. Speciellt att ha ont i halsen, för halstabletter smakar verkligen som slajm. Dessutom får jag alltid en känsla av när jag knaprar halstabletter att man är sjukare än vad man faktiskt är. Så, tack Gud för att du givit mig ännu lite mer lidelse.
Så denna dag har alltså varit till för att ligga och insjukna samtidigt som man tittar på dåliga program/filmer på tv:n. Program/filmer som är så förutsägbara så att hjärnan bara matas med överflödigt blaj.
Förresten! Julkalendern, vilken katastrof. Var är alla bra julkalendrar? Hela årets kalenderkoncept känns som en spark i röven på hela jävla etablissemanget.
Helgen var förresten skit nice.
Fredagen bjöd på middag hos Sara. Mums!
Lördagen var det fest hos Märtha och hennes loverboy.
Tack Gud för helgen.
När jag är sjuk drömmer jag dessutom väldigt oroligt. Senaste drömmen var när jag hade slumrat till på soffan och vaknar av att jag är sjukligt sugen på spagetti. Jag åt nämligen spagetti i drömmen. Varför tror jag är den där spagettireklamens fel. Reklamen då en kille gör smarrig pasta med grönsaker och sådan där riven ost. MUMS!
Jag kokade mig lite spagetti och jag kan faktiskt säga att jag är en mästare på att koka allt för mycket överkokt pasta. Fast det är ju gott med.
Spaggeti och ost får mig osökt att tänka på The Sims. Simmarna kan ju äta ost och spagetti och det är ju inte helt fel.
Natti natti alla där ute. Nu ska jag lägga mig och mysa i mitt rum. Det är jätte fint där nu!
Så denna dag har alltså varit till för att ligga och insjukna samtidigt som man tittar på dåliga program/filmer på tv:n. Program/filmer som är så förutsägbara så att hjärnan bara matas med överflödigt blaj.
Förresten! Julkalendern, vilken katastrof. Var är alla bra julkalendrar? Hela årets kalenderkoncept känns som en spark i röven på hela jävla etablissemanget.
Helgen var förresten skit nice.
Fredagen bjöd på middag hos Sara. Mums!
Lördagen var det fest hos Märtha och hennes loverboy.
Tack Gud för helgen.
När jag är sjuk drömmer jag dessutom väldigt oroligt. Senaste drömmen var när jag hade slumrat till på soffan och vaknar av att jag är sjukligt sugen på spagetti. Jag åt nämligen spagetti i drömmen. Varför tror jag är den där spagettireklamens fel. Reklamen då en kille gör smarrig pasta med grönsaker och sådan där riven ost. MUMS!
Jag kokade mig lite spagetti och jag kan faktiskt säga att jag är en mästare på att koka allt för mycket överkokt pasta. Fast det är ju gott med.
Spaggeti och ost får mig osökt att tänka på The Sims. Simmarna kan ju äta ost och spagetti och det är ju inte helt fel.
Natti natti alla där ute. Nu ska jag lägga mig och mysa i mitt rum. Det är jätte fint där nu!
Huvudsaken idag blev ett rejält klipp!
Hoppas alla fattade min ordvits till rubrik. Annars får ni låtsas förstå den.Denna dag har varit lång. Nästan för lång faktiskt. Den började redan klockan sju då klockan ringde. Jag trodde det var fel på den. Det var det inte. Jag skulle in med Jannicke till Media Markts öppningsdag för att hitta en dator till bra pris. Det gjorde vi också. Plus en massa folk som köade för att komma in. Ingvar Oldsberg var där med, jag såg honom senare äta korv i ett tält.
Några som var patetiska och pinsamma idag var Elgiganten. De stod och delade ut reklamlappar om hur billigt de minsann var.
Efter rusningen på Media Markt åkte jag hem och sov. Var helt döende till halv tolv då jag åter igen kravlade mig upp ur sängen. Nu var det dags att återigen snygga till sig och åka in till Skövde. Det blev inhandling av mat på Maxi till imorgon. Och ja, Sara, Sofie och jag gick alla vilse inne på Maxi. Vi hittade ingenting. Fast attan vad snyggt det blivit! Grattis Skövde, grattis Elins esplanad!
När jag och Sara åkte in till Skövde tog spolarvätskan slut. Jag tänkte SHIT, för jag behövde verkligen spolarvätska. Men vad gör inte två stycken brudar? Jo, åker till Shell och köper färdigblandad spolarvätska. Jag öppnar motorhuven. Sara lyfter upp den. Jag häller i spolarvätska. Vi såg riktigt häftiga ut. Det kändes nästan som Pimp my ride. Sen ringer jag till pappa och berättar hur duktiga vi varit.
Jag: Pappa! Vi hällde i spolarvätska alldeles själva!
Pappa: Ojdå, vad duktigt!
Jag: Ja jag vet!
Pappa: Vart hällde ni det då?
Jag: Vaddå vart?
Pappa: Ja i vilken behållare?
Jag: I den svarta!
Pappa: Den svarta? :|
Jag: Jaa? Den mitt i allt.
Pappa: Den vid motorn?
Nu hör jag att pappa är vettskrämd.
Jag: Ja, eller typ...
Pappa:..................tystad utbryter.
Jag: Haha! Jag skojade bara! Vi hällde det i den blåa!
Pappa drar en djup lättnande suck.
Sen åkte jag till Manamana där jag blev färgad och klippt av Johanna. Det är roligt när man går till en frisörsalong och de kommer ihåg en från senast. (: Det blev jätte bra dessutom!
Nu ska jag gå och lindra min huvudvärk/migrän
Hejdå!
Att upptäcka muskler man aldrig trodde hade.
Ja rubriken ger en lätt resumé av dagens träningspass: pilates.
Det var roligt och tiden gick jätte fort. Jag och Sara tog varsin matta som vi slog ner våra ändalykter på. Vi konstaterade att de var jätte sköna.
När jag satte upp oss på listan tänkte jag att pilates var glamoröst. Hallå, alla i Hollywood tränar ju det. Det var inte så glamoröst. Det var många i träningsrummet som stönade och stånkade. Ja, ibland kunde man tro att man var mitt i en inspelning av en tysk p-rulle.
Det var en träning baserad på styrka för att bygga upp mage, rygg, rumpa, lår och armar. Det var jätte jobbigt vill jag lova! Fast väldigt rogivande. Hela tiden under alla övningar skulle man andas rätt. Detta tyckte jag bidrog till att man orkade mer!
Om jag är slut? Svar ja. Min kropp är öm. Speciellt magen. Men jag är fan så nöjd!
Nu ska jag försöka komma i säng. Ska upp tidigt imorgon och följa med Jannicke till Media Markt. Öppningsdag = rusningsdag med start KLOCKAN ÅTTA PÅ MORGONEN. Helt sjukt, vem går upp då för att shoppa?
Sen ska jag handla mat med Sara och Sofie. Efter det - klippning och färgning. IIIH!
Nattipuss!
Det var roligt och tiden gick jätte fort. Jag och Sara tog varsin matta som vi slog ner våra ändalykter på. Vi konstaterade att de var jätte sköna.
När jag satte upp oss på listan tänkte jag att pilates var glamoröst. Hallå, alla i Hollywood tränar ju det. Det var inte så glamoröst. Det var många i träningsrummet som stönade och stånkade. Ja, ibland kunde man tro att man var mitt i en inspelning av en tysk p-rulle.
Det var en träning baserad på styrka för att bygga upp mage, rygg, rumpa, lår och armar. Det var jätte jobbigt vill jag lova! Fast väldigt rogivande. Hela tiden under alla övningar skulle man andas rätt. Detta tyckte jag bidrog till att man orkade mer!
Om jag är slut? Svar ja. Min kropp är öm. Speciellt magen. Men jag är fan så nöjd!
Nu ska jag försöka komma i säng. Ska upp tidigt imorgon och följa med Jannicke till Media Markt. Öppningsdag = rusningsdag med start KLOCKAN ÅTTA PÅ MORGONEN. Helt sjukt, vem går upp då för att shoppa?
Sen ska jag handla mat med Sara och Sofie. Efter det - klippning och färgning. IIIH!
Nattipuss!
Dagen då pappa hade en ärtgrön Volvo-crew tröja.
Fridelsefullt går jag ut i köket för att kolla på vår nyinköpta dammsugare. Då det är något i rummet som sticker mig i ögonen. Den är min älskade pappa som har införskaffat sig en illgrön t-shirt. En sådan t-shirt 50-plussare har köpt på Ica Maxi för att ha under träningspassen på Friskis & Svettis. Fast pappa har inte handlat någon tröja på Ica Maxi utan berättar att han tagit ut den från Volvo.
Detta är inte det värsta. Pappa vänder sig om och där står tre ord i fetstora bokstäver:
RESPEKT! ENERGI! PASSION!
Dra mig till Norge i en pulka. Detta kan inte vara sant. Jag höll på att dö.
