.

Jag känner mig som Bridget Jones. En ständig singel med några kilon för mycket, som visserligen ska vara borta snart.
En singel som aldrig känt av det där lilla extra, utan alltid fått fajtas med killar som antingen är grundligt svartsjuka, har konstiga värderingar eller de som kysser som paddor. Slutsatsen är den att vi båda aldrig hittar någon schysst karl.
Något vi också har gemensamt är våra kompisar som alltid ställer upp och lyssnar. Och jag, som Bridget ställer också upp som hjälpsam lyssnare när det behövs.
Det finns en till sak som stämmer ganska bra och det är vårt sätt att uttrycka oss. Vissa gånger pratar munnen fortare än vad hjärnan talar. Så visst har man känt sig lika dum och bortgjord som henne.
Vi delar även samma åsikter, säkerligen som alla världens singlar också delar med oss, och det är frågan "Hur går det för dig med kärleken?" Det är ungefär som att peta någon annan i näsan, alltså oförskämt att ens fråga det. Det är som att jag skulle fråga en bög om hur det går med tjejerna.
Så att runda av detta blogginlägg denna vintriga novembernatt.
Det är du och jag Bridget, du och jag.