.

En sak jag råkade glömma i mitt förra inlägg var att jag besökte en skobutik igår. Nu ljög jag. Jag undvek att nämna det. Nu känner jag helt konkret att jag måste börja inse att jag handlar alldeles för många skor alldeles för ofta.
Jag vet inte vad det är med mig och skor. Vi dras liksom till varandra.
Eller så är det så att jag kompenserar negativa saker i mitt liv med dem, fast då vore jag död av all depression...
Kanske är det så att jag älskar känslan av att de sitter så fint på mina fötter?
Kanske att jag känner att de pratar med mig: "Köp oss, visst är vi underbara? Vi sitter ju så skönt på din fot! Vi ger inga skavsår. Se bara vilket härligt tyg vi är gjorda av och se mönstret, detaljerna....".
Sedan inbillar jag mig saker angående mina skoköp. Jag tittar ofta på rea och erbjudanden. Som igår pröjsade jag 424 kronor för två par Vagabondskor som skulle ha kostat 844kronor. Det är ju ett kap! Hallå? Då måste jag ju köpa båda!
Nu när jag räknar på skoköpen denna sommar, kommer jag fram till att jag köpt skor för etttusenetthundratjugotvå kronor. (Det ser inte alls lika hemskt ut om man skriver det med bokstäver och inte siffror!)
Fast jag kommer ju använda dom och jag älskar att bära skor som är snygga och sköna!

Så låter det alltid, därför är det konstigt att jag har skor jag aldrig använt...ÄN! Jag måste ha rätt tillfälle att kunna bära dem bara.

Nu när jag tänker efter borde jag inte alls ha dåligt samvete över att köpa skor, som mitt konto egentligen inte har råd till. För några år sedan köpte jag skor på Skopunkten, för jag tyckte de var billiga. Vilka missar jag gjort där! I stort sett alla skor jag köpt där har fått åkt i en svart sopsäck just för att de gör alldeles för ont att bära dem. De klämmer och ger såriga tår och fötter! Då är det ju mycket, MYCKET bättre att jag handlar skor som är sköna, men kanske kostar en aning mer, eller två aningar mer.

Så, skor är till för att köpas och jag är inte sen att öppna plånboken för alla skönheter!