.

Precis som rubriken tyder på, så har jag ätit pannkaka idag. Nämligen pannkaksfrukost. Det var Janncike som ringde och väckte mig och frågade om jag var sugen på pannkakor och vilken fullt frisk människa tackar nej till det? Just det, nobody!
Rubriken är även en replik ur filmen Yrrol. Det är dessutom inte vilken replik som helst utan den bästa repliken i hela filmen.
För er som inte sett den så får ni en youtubefilm med klippet, visserligen en aning upprepande.


Om man sedan ser till den andra höjdpunkten som skedde under dagen var det när min älskling blev min. Jag har spanat in henne länge och nu är hon min. Jag pratar om min kamera Canon Eos 450 D. Mer om min kamera imorgon, då jag fixat det rätta minneskortet och lite annat!



Nattipuss!

Måndagen är snart över. Skönt, för jag hatar verkligen måndagar. De är värst, alltid värst. Fast ännu en måndag är avklarad och jag lever.
Jag gick upp med tuppen idag för att skjutsa Jannicke, min brors tjej till sjukgymnasten. Samtalet i bilen på väg in till Falköping halv åtta är ständigt de samma. Vems påfund var det att ha en sjukgymnast som bara tar emot patienter klockan åtta på morgonen?
Dessutom har jag varit ganska arg idag.
1. Jag har fortfarande inte fått någon kallelse till vårdcentralen för en undersökning, fast att det imorgon har gått två veckor. Imorgon kommer personalen där veta om att Astrid finns.
2. Jag hatar verkligen lastbilschaufförer som, antagligen, tror sig hinna ut med sina 24 meter, stillaståendes, i en rondell.
Jag kommer lugnt och fint, blinkandes i rondellen i Falköping för att åka hem. Då åker lastbils h******t ut rakt framför mig, så jag får tvärnita. Det slår blixtrar och jag tutar. Allt resulterar med att jag får pendla mellan 75- och 85km/h hela vägen hem från Falköping. Inte nog med det, så får jag bark över hela min bil. Fast arg och smart som jag var tog jag registreringsnummret på lastbilen och ska imorgon ringa till deras chef.. tror jag.
Om det nu är någon som läser detta inlägg och inte känner mig från tidigare, bli inte rädda. Jag är egentligen en rätt hygglig tjej.

Var även inne en sväng på Falköpings Tidning och skrev klart en text. Bilderna är dock skit, men lite spill får man räkna med som drängen sa.
Efter att jag varit på tidningen, så gick jag till en optiker för att fråga hur jag ska underlätta mina ljuskänsliga ögon. Jag köpte ögondroppar och får tro på hoppet.

Det som förgyller dagarna denna veckan är att jag åker till Stockholm på torsdag. Ska bli underbart att komma iväg lite.
Imorgon kanske det inträffar en vet-inte-vad-känsla-för-jag-kommer-bli-överlycklig-om-det-blir-som-jag-vill. Hoppas!

Det här är ett praktexempel på varför det är så skönt att själv få redigera sina artiklar. Att skriva fel som redigerare i en tidning som just den dagen delades ut till hela Falköping var klantigt. Speciellt när det är jag som journalist som får stå för kalaset. Men men, denna gången var det inte mitt fel, men bara väldigt pinsamt och retligt.

Det blev en utekväll igår med (läs söndag) och den var lyckad. Många goda shotar, eller hur Lisa?
Dessutom hade jag, Lisa, Felica och Erika väldigt roliga diskutioner. Det var allt från hemliga VHS band som Erika hittade i skogen som liten till snoppdaskningar. Lisa undrade länge över vem som faktiskt lägger ut porrfilmer i skogen, så vem som helst kan hitta dem. Det kom visserligen aldrig fram om det var en hemmarulle eller en professionell sådan.
Erika var här om dagen med om en rolig händelse när hon var och besökte Coop. En mamma och hennes fyra år gamla dotter var också där vid samma tidpunkt. Det var lugnt i affären tills mamman sa till sin dotter: -Får mamma en puss? Hennes dotter brister då ut och säger: -Nej, för du har haft pappas snopp i munnen!
Skrattanfallen avlöste varandra.

Det var allt för mig ikväll.
Nattipuss!

Jag glömde skriva en sak igår. Det var nämligen så att när jag var på ett jobb utanför bibblan i Falköping så skulle jag fotografera de personer jag hade pratat med. När jag står där med, förvisso en kamera från stenåldern, hör jag att någon säger/skriker/hojtar åt mig. "Döh, med ena så snögger fotograf kan det inte bli annat än bra". Det satt en person där som hellre dricker en bärs till frukost än äter fil. Men, det gör liksom inget. Han är i stort sett den enda som rakt ut sagt till mig att jag var snygg fotograf, eller i detta fall snögg fotograf. Jag blev ändå glad. På något sätt är alkisarna i Falköping oftast så trevliga. Tack, käre man med den lila påsen som satt på bänken utanför bibblan igår!

Hur var då min dag idag? Jodå, den var inte så händelsefull tills klockan elva, då jag skulle avnjuta min frukostmacka i lunchrummet. Jag fick då ett jobb, mitt första jobb för dagen och fick åka ut till, som jag tror var världens ände, Östra Tunhem. Fast det var en väldigt fin världens ände. Otroligt fin gård. Efter detta besöket skulle jag försöka mig på att skriva en text och göra iordningbilder. Det gick också bra. Bara det att så fort jag var klar och det hade känts bra att avnjuta min apelsin, så var det dags att göra ännu ett arbete ute på torget. Har aldrig skrivit en text så fort. Dessutom blev det as fula bilder. Men har man en kamera som 1. aldrig har formaterats om, 2. är från decenniet då det var coolt att röka gräs på offentliga platser, så går det som det går med fotandet. Måste spara ihop pengar till en systemkamera. Pauline på jobbet har en och jag är jätte avis.

Nu ska jag snart titta på Idol och sen ska jag nog gå ut och röra på fläsket en snabbis innan det blir en kvällsdusch och sängdags.

Kram Astrid

Idag blev det jobb för hela slanten. Det var riktigt roligt faktiskt. Känns skönt att komma hemmifrån lite med emellanåt, men visst längtade man hem till sängen.

Jag fick dessutom svar från muf igår. Jag gillar snabba svar. Skrev och frågade om hur de hade tänkt sig att ta reda på kärnavfallen om man nu vill öka omsättningen av kärnfall. Vi har ju faktiskt ingen aning om vad vi ska göra av dem nu.
Fast å andra sidan är det bättre att vi har våra egna kärnkraft och inte köper skit dyr ifrån Finland. Det är inte alls smart. Dessutom är det bättre att ha egna än att köpa el från Danmarks kolkraftverk.
Det skrämmer mig i och för sig att det finns kvar urdåliga kärnkraftverk i t ex Ryssland. Sådana som till och med är dåligare än vad Tjernobyl var. Egentligen borde man få binda sig till en pakt som bestämmer över hur dålig kvalité, som i detta fallet, kärnkraftverk faktiskt får vara.
Vi kan inte bara städa undan problemen med att säga att alla ska åka kollektiv. Vart får tågen sin el ifrån då?

Nej, nu ska jag ut och gå och rensa huvudet från alla ord jag samlat på mig under jobbet. Sen ska jag laga mat innan Idol börjar.

Kram Astrid

Det är svårt att ställa sig, svårt att sätta sig, svårt att sitta och svårt att gå. Det är alltid lika roande att ha träningsvärk i rumpa och lår samtidigt. Fast det känns så skönt att ha det, då känner man sig duktig för att man tränat lite.

Det var undebart att sova i min säng. Dessutom har jag tre kuddar nu och det var en riktig höjdare. En höjdare på två sätt. För det första fick man lägga om kuddarna, annars sov man så högt och det resulterar oftast i nackvärk. För det andra när kuddarna väl var omplacerade var det riktigt skönt (:

Nu ska jag äta frukost och döda de telefonförsäljarna som aldrig ger sig.

CiaoBella!

Synd att jag inte hade en "före-bild", för då kunde ni fått sett hur stökigt det var. Hela mattan och fotöljen var full av kläder och det låg saker precis överallt. Jag tänkte att det var lika bra att städa i och med att jag fick med mamma på stan och blev kläd-rikare. Mamma blev jätte glad när jag hade städat. Plus i kanten till mig.
Snart ska jag krypa ner i min nybäddade säng. Älskar känslan när det är nybäddat och sängkläderna fortfarande är sådär oböjliga och man nästan hör hur det knastrar om det.

Kram Astrid

Jag har hört på Christer i P3 nyss, då de diskuterade  "Godisets godis". Då var det en smart person som sa att choklad inte är godis och det håller jag med om på olika sätt.
1. Choklad är faktiskt bra för hälsan. (Mörkchoklad alltså)
2. Om choklad nu inte är godis, får man äta godis mer än en gång i veckan.
3. Det finns ett sådant stort utbud av choklad, så att ordet "Choklad" kan betyda mycket mer.
Ett exempel: Om någon ska köpa godis åt dig kan du säga: Köp svampar och ferraribilar. Ta även med choklad. Då frågar antagligen den person som ska handla åt dig "Vad för choklad". Förstår ni hur jag menar?

Jag gick en morgonpromenad uppe på Mösseberg, Falköping idag. Jag gick i ett ganska raskt tempo. Det var då jag fick för mig att göra utfall en liten bit, för att träna rumpan och låren. Detta resulterade med att jag fick kramp i rump - och lår musklerna. Inte så trevligt alls, när jag hade halva promenaden kvar. När jag sedan lunkade vidare och tittade in i skogen såg jag en älg. 20 meter in i skogen sprang/gick en älg i exakt samma tempo som jag. Jag blev rädd. Faktiskt livrädd, så jag bestämde mig för att ringa pappa. I panik berättade jag om älgen som följde mig som skuggan följer Lucky Luke. För visst har man fått lära sig att är det en älgko med kalvar ska man lägga benen på ryggen och kuta därifrån, men med sträckningar i lår och rumpa springer man inte så speciellt fort. Paniken steg och jag smygtittade in i skogen i ett försök att se om jag såg någon/några kalvar. Då var älgen borta. Nej, den var 15 meter framför mig och den sprang över vägen. Jag hejdade mitt skrik och tanken slog mig: Vart fan är kameran?
Älgen var bättre än en hopphäst och i stort sett klev över ett taggtrådstaket som säkert var en och en halv meter högt. Det jag hann se av skogens konung var att han inte fått några barn eller hade någon fruga. Istället hade han horn, men han var ingen 24-taggare utan mer 10-taggare.
När jag sedan gick vidare mötte jag, som jag tror var kor, men som visade sig vara arga tjurar. Morgonpromenaden fortsätter utan några mer möten.

Älgar är egentligen väldigt fina, men stora djur och jag blir ledsen och arg när jag vet att älgjakten börjar snart. Jag förstår inte hur man kan skjuta djur  som är i sådan panik. Lägg ner älgjakten.

/Astrid

Har inte ni med tänkt på hur man egentligen ska göra när man ringer till någon?
Själv brukar jag alltid säga "Hej det är Astrid Karlsson". Efter denna hej-fras brukar jag invänta svar från den som jag ringer till, det räcker bara med ett "ja, hej". Fast ungefär 70%av dem jag ringer till tror att jag har svårt att få fram mitt budskap, för det blir alltid knäpptyst efter jag presenterat mig. Varför kan man inte bara vara trevlig och säga "ja hej" så den som ringer faktiskt vet att mottagren hör och inte bygger korthus.
Det kanske bara är jag som tänker på detta? För att jag själv alltid säger den där besvarande frasen "ja, hej".
Det tål att tänkas på. Hur gör ni själva? Eller hur är era telefonsamtal när ni ringer upp någon?

Kram Astrid

xoxo Astrid

Det är bokat. Jag ska till Stockholm och leva storstadsliv ett tag. Riktigt underbart att träffa Sara och Angelica med. Fast de hinner komma hem innan, så det blir kanske inte ett avsnitt från Pretty woman eller nått sånt när vi ses. Ganska tråkigt i och för sig. Mannen jag köpte biljetterna av var dessutom jätte rolig och trevlig. Plus i kanten för honom.

När jag ändå var i Falköping, ja jag gillar det biljettförsäljningsstället där, så åkte jag till Apoteket. Jag har som kanske några tråkigt nog sett, en finne. Finnen har satt sig precis på min överläppsbåge(?). Ni fattar, den formade delen i mitten av läppen, som många som förstorat läpparna faktiskt inte har kvar, fult och tråkigt nog. Jag stod och letade bland alla produkter för att finna något starkt medel som ska ta bort "Sverigegrannen" från mitt ansikte. Det var även en annan tonårstjej där som stog med sin kompis och hennes mamma och kollade på exakt samma saker som jag själv gjorde. När jag tillslut fick hjälp av en ur personalen upptäckte jag att jag kan sortimentet ganska väl. Har jag provat allt? Det hon föreslog var de saker jag faktiskt redan provat på och som jag dessutom upptäckt varit usla, i alla fall för mig. När jag stog där och svamlade om hur jag rengör mitt ansikte.. blabla.. Upptäckte jag att jag hade en egen publik framför mig. Jag hade åskådare. Wow! Det kanske var mitt tecken. Jag kanske ska bli hudvårdsexpert?
Tillbaka till berättelsen om finnen så var det enda möjliga hon föreslo, en produkt hon ansåg var dyr. 125 spänn. Jag hade lust att säga "Du, det där är loppis för mig".
Och det är det. Jag använder för tillfället produkter i ansiktet för 1125 kronor, varje dag. Fast jag är nöjd, jag älskar Cliniques hudvårdsserie och deras serum. Det är bara det att vissa finnar vinner ändå. Jag hatar finnar, de är som fästingar, helt värdelösa.

Nu ska jag skriva en artikel åt Västgöta tidningar. Om Flying Cow. Hade en intervju över en fika hos en av dem igår och det var jätte roligt.
Angående Västgöta tidningar har jag kommit på att det vore mycket bättre och mer läsvärt om alla tidningar, Falköpings Tidning, Västgöta Bladet och Skaraborgs Läns Tidning, slås ihop till en och samma tidning. Dessutom skulle de då under ihopslagningen byta ut formatet till ett tabloid. Vad mycket bättre det skulle bli då. Fast detta var tråkig fakta.


Ska avsluta som Sara, enstockholmsoskuld.blogg.se alltid gör.

xoxo Astrid 

Titta på videon Madonna - Give it 2 me.
Jag bli äcklad och jag mår illa av att se en 50 årig kvinna stå och skreva i en video och sjunga "Give it 2 me". Vad är detta för nått? Var är hennes byxor? Ärligt talat måste hon se detta som sin sista chans. Att först skreva upp sig på sitt album som hon dessutom gett namnet Hard candy. Ibland undrar man som människa vart världen egentligen är på väg. Jag är blott 19 år och förstår faktiskt inte vitsen med att stå och åma sig i en video. Vad säger hennes man och barn? Hade min mamma gjort så hade jag skämts. Antagligen fått men för livet.
Det jag inte förstår är hur äldre kan säga "Ja, hur klär sig ungdomarna nu förtiden?". Hallå, MTV sänder ständigt musikvideos med brudar som glömt plaggen hemma. De klär sig precis som sina förebilder är "klädda". Det konstigaste med detta är att det är vuxna som producerar videorna. För inte är det 14 åringar som gör det.
De här som gör dessa videor måste tycka det är pinsamt att köpa en porrtidning och tycker antagligen att det är lättare och slå på vilken musikkanal som helst och ge snabeln ett skönt handjobb. Själv tycker jag det är vidrigt.

Ingen, INGEN i Idol har gett mig gåshud. Heller inte fått att gråta. Denna kille, Lars Eriksson har gjort det. Måtte han vinna. Nej, låt honom för gudskull inte vinna, utan gör honom till en tvåa.. eller ge honom ett fett skivkontrakt!

Jag ska gädja er denna afton med en rolig dialog jag hade med min far alldeles nyss i samband med Doobidoo.

Jag: Men det var -94 det var vm i USA va?
Pappa: Hajemän! ...Här berättade pappa en lång och väldetaljerad utläggning om hur straffen gick... Ja och då kastar sig Ralf Edström och fångar straffen och Sverige tog brons.
Jag: Men pappa, det var väl Ravelli som stod i mål då?
Pappa: Öhhmm.... Fan vad petig du ska vara då.
Sen skrattade vi rätt gott åt det hela, när pappa förstod hur fel han hade.

Det är synd om mig. Faktiskt jätte synd. Och ja, jag ska jämra mig och gnälla en aning, men jag har bestämt att jag får det.
För vet ni hur det hörs när en vass kniv skär sönder tandköttet och gräver sig fram till en visdomstand. Som i sin tur måste borras itu för att sedan kunnas dra ut med en tång? Det har jag upplevt två gånger nu och jag kommer förhoppningsvis aldrig behöva göra det igen. Av fyra visdomständer, har jag opererat bort två. En finns inte och en kommer att komma.
Nu sitter jag här med en stor bomullstuss i kinden och ska snart ta min första starka tablett. Morfin hade varit ett bättre medel just nu, men jag tror inte att tandläkaren har sådant receptbelagt.
Bedövning fick jag, så nu vet jag också hur det är att ha dreggel i mungipan utan att själv veta om det. Dessutom gör bedövningen att jag inte vet vad som är bomullstuss och kind. Så i en halvtimme har jag suttit och tuggat på min kind.
Jippi vad jag känner mig snygg!
För all lidelse jag blivit utsatt för idag och kommer att få ha i en vecka. Ska jag nu beställa Sex and the City-boxen. Som plåster på såren liksom.
Det enda bra med denna dag är följande:
* Hade jag betalat för detta hade det gått upp till ungefär 5000 spänn. Så jag säger som min tandläkare Hosta Hussein  - Det är bra för ekonomin att jag har gjort det nu.
* Jag får köpa saker, för att pigga upp mig som t ex Sex and the City-boxen.
* Jag får äta flytande mat och motionerar jag samtidigt måste jag ju gå ner i vikt.

Helgen som gick var jätte rolig! Roligaste på länge (: Började redan på torsdagen då vi shakade mer än loss på Husaren. Minnena därifrån ÄR obeskrivliga, jag vet faktiskt inte alls hur jag ska beskriva dem när minnet har tagit semester och spriten kommit på besök. (:
Fredag blev det Matfestival. Jag älskar Matfestivalen. Massor med glatt folk som går runt i Skövde centrum för att göra tre saker. Prova mat, dricka öl och äta friterad banan.
På lördagen jobbade jag lite på dagen och sedan blev det en liten utekväll. Hade jätte roligt på Pims, synd att tiden gick så fort bara.
 
Alldeles nyligen var jag med Sara och Angelica och såg Sex and the city på bio. Underbar film. Dock lite konstigt upplagd, fast det gör inget. Den var skitbra!